Eftersom den enda jag vet att faktiskt läser min blogg är Lotta så är detta inlägg riktat speciellt till dej (men även en och annan "dårboll" som av misstag klickat in sig hit)!

Du vet hur lat jag är med att uppdatera, och oftast skyller jag det på att det är så jobbigt att uppdatera bloggen via telefonen eftersom safari och ratata.fi tyvärr inte tycker om varandra. Nu har jag alltså bestämt mej för att ge papper.fi och WordPress en chans (deras iPhone app verkar helt sanslöst bra ;D)

Om DU alltså vill veta hur det går för mej just nu är det bara att klicka in sig HÄR eller på denhär länken och så kommer ni ju ihåg att uppdatera era bokmärken till marina.papper.fi

Denhär bloggen kommer jag nog inte att radera, åtminstone inte ennu... Vi får se hur det artar sig, om papper.fi är så bra som det känns nu eller om jag borde krypa till korset och komma tillbaka till ratata.fi

//Marina

kom ihåg: marina.papper.fi

Tydligen kan man få punktering i Åbo också, fråga fast Helena!

Med jämna mellanrum ställs jag inför situationer då jag funderar hur mycket man egentligen borde skriva ut på internet om sitt liv.

Igår kväll reagerade jag på att en bekant, lagt upp ett foto på Facebook med bildtexten "en bulle i ugnen". Ja bilden bestod av en ensam bulle i en ugn. Jag visste inte hur jag skulle förhålla mej till bilden. Var det en rolig grej att skapa en ordagrann bild av ett uttryck som betyder något så annat, eller var hon falktskt gravid?

Idag hade hon lagt upp en bild från deras första ultraljud. Hon är gravid i 9:onde veckan och hon berättar det på Facebook åt alla. Nu vet jag om hennes graviditet, trots att vi inte träffats på åtminstone 4år.

Ibland borde man kanske fundera på vad man sätter ut på internet, i vilket skede man gör det och hur man gör det!

För en gångs skull en munter tågförare! Tåget må vara försenat och hamna stanna mitt i Ervelä, mitt i ingenstans, men positiv var han för det...

ps. vilken överraskning att jag sitter på tåget igen...

Jag sitter på ett tåg, i tåget finns det gratis wlan, jag utnyttjar den friskt, snart är jag framme i Åbo, och minnena från äventyren i Toijala är ett minne blott...

Min bror va måttligt imponerad över att jag kom hem på fredagen. Han störtade ut i tamburen och sade: "Vad gör du här?"

Annars kanske det var helt trevligt, men varje gång jag kommer hem betyder det att någon låtsas bo i mitt rum vilket gör att han inte kan flytta in dit istället för mej, då det är ett SÅÅÅ mycket bättre rum än hans...

Påpekas bör dock att vi "planerade" vidare på vad vi skall hitta på då han kommer till Åbo och hälsar på sin storasyster.

Vi skall hyra en VHS-spelare och en VHS-film, och så skall jag köpa en pulka.

Det var vad vår pappa gjorde då hans lillebror kom och hälsade på i studiestaden...

Först funderade jag allvarligt hur jag skulle få ekonomin att gå ihop, att leva på studiestöd och allt det där. Nu har jag jobb var och varannan vecka.

När ska jag hinna bara vara ett vslut i Åbo nästa gång?!

Alla ni vänliga själar som någon gång i framtiden planerar på att citera detta då jag klagar på tristess och brist på jobb, ni behöver ju kanske inte göra de! T.o.m jag inser att den dagen kommer då pengarna trytit och det inte finns NÅGONTING att göra i Åbo...

Efter några springsteg på perrongen kom jag in i rätt vagn för att hänga upp min cykel.

Klockan var 21.21 då tåget rullade iväg från tågstationen. Kl. 23.00 är tåget framme i Åbo, och det ser ut som om det för första gången skulle vara framme i tid!

Ack denna lycka då jag vet att jag kan cykla till Ryskan i Arken i morgon på morgonen ;D